Allmänt
Mellan de två kontinenterna sträcker sig ett bälte fyllt med tusentals öar. Det finns allt från öar med vattenfall och djupa skogar, till andra täckta av aska från aktiva vulkaner eller öar med vidsträckta stränder. Vissa öar kan korsas med två steg, andra kan ta dagar att gå tvärs över.
Det florerar myter om sjöodjur, väsen som sägs vara lika gamla som Dios själv, berättelser om enorma förvridna monster som väntar på att sluka de som färdas mellan öarna. Även om dessa myter kanske verkar overkliga för vissa, finns det de som svär på att ha sett dessa varelser med egna ögon.
När Imperiet och Hafenland upptäckte öarna byggdes små samhällen upp på de större av dem. Med tiden blev dessa befästa hamnar, med höga murar som skydd mot de pirater som hemsökte vattnen. Djupare inne i detta örike är fortfarande mycket oupptäckt och orört.
Över öriket korsar flera farleder för handelsskepp, vissa mer säkra än andra. Längs de större färdas värdefulla handelsskepp mellan de tre rikena. Det finns även mindre farleder mellan bosättningarna i övärlden och de som nyttjar dessa brukar vara lätta byten för pirater och annat pack.
Pirater och hamnar
Efter att Imperiet och Hafenland slutit handelsavtal med varandra behövdes inte längre kapare och piraternas ständiga hot mot handelsrutterna. Detta inledde en gemensam omfattande jakt på dessa laglösa. Många av piraterna dräptes eller ställdes inför rätta, men några av de mer framgångsrika besättningarna undkom och gömde sig djupare in i öriket. Där, bortom Imperiets och Hafenlands ögon, slog de sig ner och bildade små samhällen, skyddade från världsmakterna. Trots att deras makt var minskad och deras tillvaro mer riskfylld fortsatte dessa pirater att utmana auktoriteterna och de små samhällena växte och blev mer eller mindre kända hamnar i övärlden.
Maröarna
Lajvet utspelar sig i en ögrupp som kallas Maröarna. Dessa öar ligger djupt inne i övärlden. På en av de större öarna finns ett känt piratnäste för både hedersamt och ohedersamt folk. Tack vare den befästa borg som byggts upp längs hamnen och att örikets guvernör Fritjof Örnfot betalar stora summor till Imperiet och Hafenland har världsmakterna tittat åt ett annat håll.
Även om övärlden på papper ägs och styrs av guvernör Fritjof är det långt ifrån han som faktiskt styr. Det är sällan som guvernören rör sig utanför sin herrgård och vissa påstår att han inte ens existerar mer än på papper.
I själva verket styrs Maröarna av kapten Marlena Järnhand och hennes besättning. De anlände till Maröarna och slöt ett avtal med guvernören när piraterna förbjöds. Vad som exakt står i avtalet är det ingen som vet. Marlena med besättning håller till i borgen och där tar hon emot de som önskar besöka ön.
Få känner till vad öarna ruvar på för hemligheter och kapten Marlena låter sällan någon färdas runt utan att någon i hennes besättning följer med.
Tile
Restider (till fots): Det tar 30 minuter till “Tile-by” och ungefär 1 timme till herrgården.
Befolkning: ca 300-400 st i Tile-hamn, varav ett 30-tal i Tile-by.
Inkomst: Tiles centrala placering i övärlden och skyddande hamn gör ön till en säker plats för pirater. Förutom de handelshus, smugglare och hantverkare som finns på ön, erbjuder Marlena att köpa upp det plunder som inte blir sålt. Detta säljer hon sedan vidare och finansierar på så sätt ön.
Tiles Historia:
År 60 – Maröarna upptäcks och en liten fiskehamn byggs upp på Tile.
År 65 – Den lilla fiskebyn växer och Gelbgjutarskrået från Hafenland får upp ögonen för Tile. De lägger ner mycket pengar på fiskebyn och den växer och får ett fort och en ordentlig hamn. De hoppas på att berget i norr skall innehålla mycket mineraler och ädelstenar, med planen att göra Maröarna till en gruvö.
År 75 – Står fortet klart, men det har kostat Gelbgjutarskrået mycket pengar att bygga upp. De har stora förhoppningar på att utvinna rikedomar på ön. En väg har byggts mot berget och cirka 30 minuter från hamnen har en liten gruvby påbörjats. Här bor de som skall arbeta i gruvorna och resa den långa vägen till berget.
År 80 – Efter fem års försök har man hittat ytterst lite rikedomar i berget. Skrået har förlorat stora mängder och de bestämmer sig för att göra sig av med allt. Då relationen med Imperiet är mycket god säljer man ön till Imperiet och de tillsätter då den unge guvernören Fritjof Örnfot.
År 84 – Örnfot påbörjar bygget av sin herrgård och börjar inse att skrået lurat honom gällande potentialen kring Tile.
År 93 – Tile hamn har fått lida mycket och har blivit främst ett näste för rövare och banditer. Lag existerar inte och hamnen börjar förfalla. Befolkningen livnär sig på sig själv.
År 94 – Sensommaren år 94 lägger piratskeppet Mantan till i hamnen. På skeppet finns kapten Marlena Järnhand. Trots sin unga ålder är hon redan en ökänd pirat över hela övärlden och har jagats länge av både Imperiet och Hafenland. På bara några få dagar har hamnen styrts upp och hon har stämt ett möte med guvernören.
År 95 – På bara ett år är ön uppstyrd. Den gamla hamnen har rustats upp och hamnen har inte längre de stora problem som de tidigare haft. Guvernören har gett Marlena ansvar över säkerheten på ön och i borgen vid hamnen har hon sitt säte. Alla kaptener och båtsägare som lägger ankar vid hamnen kallas upp till ett personligt möte. Där förklarar hon vilka enkla lagar som gäller på Tile.
År 100 – Marlena får i gåva av guvernören Tile by, den nedgångna gruvbyn.
År 104 – Berget visar sig vara en sovande vulkan som nu vaknat och spyr ut aska över hela ön.
År 105 – Askan har gjort att mycket av maten på ön gått förlorad och folket svälter.
År 110 – Guvernör Fritjof Örnfot, nu 50 år gammal, drar sig tillbaka till sin herrgård och låter Marlena sköta alla affärer och säkerheten på ön.
År 114 – En grupp av missnöjda öbor gör uppror mot Marlenas styre. Dessa blir nerslagna och avrättade. Kropparna får sedan hänga ute för alla att se.
År 118 – De dödas pest – En sjukdom sprider sig över ön, många dör. De som är sjuka isoleras och skickas ut till ödsliga delar av ön för att inte smitta andra. Ingen kommer tillbaka. Sjukdomen försvinner då man till slut lyckas skicka bort alla sjuka från hamnen och byn.
År 119 – Kling köper den gamla krogen i Tile by då den tidigare ägaren dog i “De dödas pest”. Den gamla krogen som ligger i byn renoveras upp med delar av det skepp som han seglade dit med. Många sliter för att transportera upp allt material. Efter några månader öppnar Kling krogen “Skrovet”.
År 120 – Ett utomstående par köper två fastigheter i Tile by och några månader senare öppnar härbärget Lanternan. Alla vet dock att det också bedrivs som ett fjärilshus.
År 123 – Den stora slagsmålet
Många pratar med glädje om det stora fylleslagsmålet som ägde rum i hamnen. Få var det som inte var inblandade och alla skrattar åt det idag. Några påstår att det var en nattfjäril som lyckades få en av sina kunder att slå en annan kund på käften.
Flyktingar från sjölejonens rike:
Tile får en kraftig anströmning av desperata människor som söker nytt liv på ön, då deras liv blivit förstört efter att Sjölejonen svurit sig fria från Hafenland och Imperiet.
Det nyas uppror:
De nyanlända försöker göra uppror mot Marlena och guvernörens styre. De lyckas fly ut ur hamnen och in i skogen. Ingen har hört något från dem sedan dess. Rör sig om ett 50-tal personer, men kan vara fler eller färre. De antas vara döda.
År 124 – Nutid Den gamle guvernören Fritjof syns ytterst sällan och alla vet att det är Marlena Järnhand som styr ön från hamnen.
Tile-hamn
Tiles hamn är belägen på en stenig strand längst in i en bukt omgiven av höga klippor, vilket redan från början gör den naturligt lätt försvarad. I väster står det en borg i sten, delvis inbyggd i berget. Från den och hela vägen till berget på den östra sidan om bukten löper en väldig mur. Det enda sättet att ta sig från hamnen (om man nu inte vill klättra över muren förstås) är en ordentlig ekport som leder in i borgen vilket gör det så gott som omöjligt för någon oinbjuden att ta sig från hamnen och längre in på ön. Dessutom gör klipporna och muren att man kan hålla uppsikt över hela hamnen ovanifrån och kan se skepp som är på väg mot bukten på mils avstånd. Längs med stranden finns ett stort trädäck och från den går två stadiga bryggor ut i bukten. Den ena är så pass lång att även linjefartyg kan lägga till vid den utan svårigheter. Mellan stranden och muren har en mindre by växt fram som i folkmun kallas för Hamnbyn. Byn består till största del av små fiske- eller hantverksbodar, men det finns även ett värdshus där det går att få mat och dryck samt en säng för natten för den som önskar. Även om byn kanske inte ser så mycket ut för världen går det att finna det mesta du kan önska dig i den. Det finns allehanda hantverkare som kan hjälpa till med underhåll och reparationer av skepp och segel, handlare som säljer både kläder, skor och proviant, rom, vin och öl i mängder samt förstås nattfjärilar i alla dess former.
Marlena har satt några regler i hamnen:
- Ingen försäljning av plunder och stöldgods i hamnen
För att inte dra till sig uppmärksamhet från oönskat håll får ingen försäljning av plunder och stöldgods ske i hamnen. All denna typ av handel skall ske uppe i Tile by. Gods kan lagras i hamnhuset.
- Ingen rör sig fritt på ön
I hamnen är alla besättningsmedlemmar fria att vandra runt fritt, men till Tile by får max sju från varje besättning bege sig. Det är endast med Marlenas tillstånd möjligt att resa.
- Inga strider i hamnen
Har man ett problem med annat skepp sköts det utanför piren. Ingen kanoneld inne i hamnen.
- Dios tempel skall hedras.
- Alla förväntas ställa upp
Om hamnen blir anfallen av rikena förväntas alla skydda ön.
Herrgården
Här bor guvenören Fritjof Örnfot tillsammans med sin hustru. Det är ett ytterst fåtal som rör sig mellan hamnen och herrgården. Det ryktas om att den gamle guvernören har gillrat fällor runt herrgården för att hålla folk ute och om inte fällorna tar oönskade besökare gör hans personliga soldater det.
Tile-by
Ungefär en halvtimmes promenad in på ön ligger gruvbyn som gett öns dess namn: ”Tile”. Här samlas alla, lockade av löften om äventyr och skatter. Här kan smugglare gå öppet och samtala med alla och nattfjärilar lockar besättningar med skratt och sång. Handelsföljena i byn byter varor och tjänster med en blinkning och ett leende, medan pirater skrålar och skryter om sin senaste drabbning.
Under denna bräckliga fasad lurar dock rivalitet och konflikter. Tile är platsen för att få information, mäta sin styrka mot andra och sälja sitt plunder. Det är inte ovanligt att svärd korsas och skott ekar mellan husväggarna. Kapten Marlena låter lag och ordning sköta sig själv, men skulle hon ge en order skulle ingen våga gå emot den, inte utan att förvänta sig konsekvenser.
Tile by – en plats av rörelse och förändring. Du vet aldrig vad som kan vänta i denna by när du åter besöker den.
Andra kända platser:
Caspershamn
Allmänt
Caspershamn är en av Imperiets större hamnar i övärlden. Här lever ett tusental människor och nästan allt går att finna bland dess gränder och marknadsplatser. Staden är känd för att vara en säker hamn för handelsfartyg och andra laglydiga sjömän, dit få pirater skulle våga vända sina hungrande blickar. Flera handelshus har sina kontor på denna ö och ön styrs av guvernör Victor Saavedra.
För smugglare är Caspershamn också en central knutpunkt för handel – en av de få imperiska hamnar där den lokala befolkningen väljer att se åt ett annat håll. Här lastas illegala varor av och vidare ombord på större skepp, som i sin tur fraktar dem till både Den nya och Den gamla världen. De lokala myndigheterna är lätta att muta och många anser att de hellre fyller sina egna kassor än stoppar den handel som gynnar stadens ekonomi.
Hamnen lockar äventyrare, köpmän och sjömän från när och fjärran – alla dragna till dess unika blandning av laglighet och skuggverksamhet.
Styre
Guvernör Victor Saavedra
Purgator
Allmänt
Pirater kommer från hela den gamla världen och till sjöss är det ingen som bryr sig om vilket land du föddes i. Du är en i din besättning – en medlem i ett syskonskap som är starkare än blodsbanden till din familj som du lämnade på landbacken en gång. I hamnen Purgator är du inte bara en medlem i en besättning. Oavsett om du växte upp i Hafenland eller Imperiet har du möjlighet att bli en borgare i Purgator.
Hamnen styrs av “Kommendören”, en åldrig pirat som sedan länge gått i land och framlever sina sista dagar som Purgators oinskränkte ledare. Kommendören har låtit skriva en egen stadskodex som alla måste svära att följa innan de får gå i land. Till hamnen kommer mindre noga räknade handelsskepp för att köpa sådant stöldgods som piraterna kan erbjuda.
Det finns barnfamiljer i Purgator och lite hopp om en framtid. Hamnen har funnits så pass länge att folk har hunnit rota sig och slå sig ner. Hantverkare som tidigare jobbat på piratskepp och skutor har byggt sig verkstäder och smedjor. Det finns till och med ett tempel som det skänks frikostigt till. Alla vet dock innerst inne att detta är en illusion och att hela hamnens ekonomi bygger på rånmord ute till havs – och att någon av stormakterna när som helst kan få för sig att bränna staden.
Geografi
Purgator ligger i södra öriket på en undanskymd ö. Det finns ett förfallet – men synnerligen välbestyckat – fort på ön och en trästad byggd på ruinerna av en för länge sedan bortglömd stad. Hamnen ligger i en skyddad vik på ön, som i övrigt består av berg och djungel, där den inte är utsatt för stormar.
På en kulle nedanför fortet ligger en förfallen palatsliknande byggnad där Kommendören håller hov.
Fortets kanoner och de spetsiga klipporna runt hamnens inlopp gör att fientliga fartyg tänker både en och två gånger innan de ger sig in där.
Utanför staden har nybyggare gett sig på att försöka öppna upp djungeln för odling och ett antal små gårdar har börjat dyka upp. Nybyggarna odlar både säd, majs, tobak och socker. Överflödet av denna produktion säljs inne i staden.
Kommendören
Kommendören är stadens ledare. Han är en ålderstigen man som mest håller sig uppe i sitt lilla palats där han håller fester och erbjuder lösningar på dispyter och tvister. Kommendören var en gång ledare för fyra skepp och det är deras besättningar som utgör grunden till Purgators befolkning. Kommendörens underkaptener är idag stadens “råd” och styr i varsitt kvarter.
De fyra skeppen användes när man byggde staden och så gott som samtliga skeppskanoner släpades upp i fortet. Kommendören verkar lita på att hans kaptener utför hans vilja, men folk undrar också vad som kommer att hända när gubben väl trillar av pinn.
Bertrand
Allmänt
Långt, långt i norr ligger en av örikets mest ogästvänliga piratnästen. Bertrand är en frihamn som från början upprättades som en bas för valfångare precis när öarna hade upptäckts. I och med att valfångstfartyg från både Imperiet och Hafenland använde utposten blev den utsatt för plundring av alla sidor under “Fredens tid” och valfångarna anlitade piratbesättningar för att freda platsen.
Nuförtiden är det ganska lugnt i hamnen och den används som en plats där pirater kan bunkra sina fartyg, men även byta till sig valspäck, sälskinn och varg- och björnpälsar.
Geografi
Ön som Bertrand ligger på är ganska platt och täckt av barrskog. Det finns ett bergigt område i mitten av ön med vulkanisk jord, heta källor och gejsrar som sprutar upp vattenånga från underjorden.
På ön finns gott om hjort, älg, björn, lodjur och varg. I vikarna simmar sälar, valrossar och späckhuggare och på sluttningarna mot stränderna häckar miljontals vitfåglar.
Själva hamnen ligger vid den enda vik som är djup nog att låta fartyg gå in. Hamnen utgörs av bryggor och en klunga låga timrade stockhus med torv och gräs på taken. Runtom bosättningen har invånarna rest en stockpalissad med vässade toppar och ett bröstvärn med plankgång.
En bred å från de heta källorna flyter bredvid stockpalissaden och ut i viken, vilket håller vattnet öppet även på vintern.
Styre
Bertrand har inget formellt styre. Det styrs av den eller de piratbesättningar som för tillfället har slagit sig ner i hamnen. Alla är dock inställda på att någon sorts ordning måste upprätthållas och man förstår hur extremt viktig hamnen är som gömställe och handelsplats. Stormakterna i den gamla världen verkar ha glömt att Bertrand existerar och det gör stället till en populär plats att vila ut och kanske rent av vänta ut vintern i örikets nordliga delar.
Alramsburgh
Allmänt
På ön Alram i de centrala delarna av övärlden ligger en hel liten stad – Alramsburgh. Staden ligger i mitten av ön och det finns tre större vikar på ön som används som hamnar. Från vikarna går det transportvägar in till staden.
Alramsburgh är en ren piratstad och har aldrig varit något annat. Ön upptäcktes av pirater och började användas för sina djuphamnars skull, men ganska snart började man också lagra varor och plundrat byte på ön och snart började en permanent bosättning växa fram. Alramsburgh består av kanske hundra hus. De flesta är byggda i trä, men det finns även några stenhus. Staden skyddas av ett befästningsverk bestående av en grävd jordvall med ett spetsigt pålverk ovanpå och flera redutter med kanoner. Den bofasta befolkningen jobbar med hantverk av olika slag och det finns ett utvecklat varv i en av vikarna. En stor del av befolkningen är även familj till pirater.
Geografi
Ön består huvudsakligen av sandsten med ett flertal djupa vikar som tillåter fartyg att gå nära in till kaj. Det finns skog på ön. Både palmer och magrove, men också områden med fur. Alram ligger så att det är dolt i en klunga med andra mindre gästvänliga öar och det ligger inte där fartyg vanligen seglar. Själva Alramsburgh ligger på en kulle med god tillgång till käll- och brunnsvatten.
Styre
Vad som finns på ön nu är en fullt fungerande stad, men med väldigt oklart styre. Det finns inget råd, ingen borgmästare, ingen enskild kapten som tagit sig rätten att bestämma. Vad som finns är piratbesättningar och deras familjer. Viss finns det rika hälare som köper in rövat gods, men de har inte heller tillräckligt med makt för att sätta sig över någon.
Vad som finns är helt enkelt ett samhälle där alla är beroende av alla.