Off-info: Detta är den allmänna tron i världen och den är inspirerad av kristendomen.
Trosuppfattning
Inom Dios Tempel finns det bara en gudom, Dios. Den som följer Dios regler och leverne kommer att få stiga på hens skepp på den yttersta dagen. När skeppet ankrar kommer man få simma den sista biten för att komma till det utlovade gyllene landet. De som inte levt ett liv gott nog kommer att sjunka ner i djupet och förtäras av den som vilar i mörkret. Dios är varken man eller kvinna, Dios är Dios.
Skapelsen:
I begynnelsen, då endast det oändliga havet sträckte sig om jorden, fanns endast Dios skepp. En majestätisk skapelse i sig själv, seglandes över det skummande vattnet med en styrka som var starkare än den starkaste vind.
Dios beslutade sig för att låta landet stiga upp ur havets djup. Dios talade till havsbotten med sin mäktiga röst och befallde den att resa sig upp ur havet och där det en gång endast existerade saltvatten fanns nu torr jord. Dios ankrade sitt skepp på varje plats och lade sin hand över jorden och fyllde den med liv. Vid varje andetag Dios tog, fylldes världen med liv. Så seglade Dios åter världshavet, en beskyddare av livet och styrka, med löftet att föra alla människor som följer denne till dennes gyllene rike bortom havet.
Ondskan:
Enligt Dios Tempel är ondska sprungen från en mörk kraft som kallas Tennebris som bor djupet ner i havet. Denne vill hämnas för att Dios lyfte havsbottnen och vill dra ner skapelsen i havsdjupet åter. Tennebris förvrider Dios skapelser och skapar odjur till både havs och land. Den tränger sig in i hjärtat på människor och får dem att styra ur kurs. Tennebris är likt Dios könslös.
Symbol
Ett ankare är den heliga symbolen som används i alla grenar av Dios Tempel. I templen syns förgyllda ankare framme vid altaret och både präster och vanligt folk bär smycken formade som ankare till skydd mot Tennebris. Bland pirater och andra sjöfarare är också tatueringar med ankare vanliga.
Ankartecken görs också med händerna som ett sätt att minnas Dios och avvärja ondska. Man drar ett rakt streck med tumme och pekfinger framför ansiktet från hjässan ner till bröstet. Där knyter man handen som att man förankrar en lina.
Bekännelsen
Bekännelsen är en vers som består av fem rader där den sista raden skiljer sig åt beroende på vilken av de tre grenarna inom Dios Tempel man bekänner sig till. På ett piratskepp eller i en pirathamn kan folk reagera mer eller mindre på vilken versrad du väljer. Skulle du använda Sjölejonens versrad på en gudstjänst i till exempel Imperatorns Leone kan du ligga illa till. Trosbekännelsen läses ofta som inledning på gudstjänster, men den läses också när det ska utdelas prygel. Att “läsa ramsan” betyder då att få ett rapp för varje versrad i trosbekännelsen. Olyckliga flottister kan då bli dömda att ”läsa ramsan” upp till åtta gånger.
”Vi tror på Dios djupt i själ och hjärta
Du gud som liv och jord till världen gav
På dig som ger oss skydd från syndens svärta
Som reste berg ur mörkrets djupa hav”
– Och Imperatorn är ditt tempels nav (Imperiet)
– Och dina helgon bär ditt tempels stav (Hafenland)
– Och Lejonklo skall minnas vad du gav (Sjölejonen)
Helig skrift
Det finns ett antal skriftrullar som utgör grunden till Dios Tempel. Rullarna anses stamma från öarna runt östra lejongapet och originalen förvaras nu i Imperiets huvudstad Leone. Rullarna innehåller skapelseberättelsen, diverse olika berättelser om mirakel och fantastiska händelser, samt en lista innehållande nio livsregler som Dios kräver att människorna ska följa. Dessa livsregler kallas Dios nio befallningar. Både Imperiet, Hafenland och Sjölejonens rike anger Dios nio befallningar som grund för lagen i sina riken.
De nio befallningarna:
- Dios är den enda sanna guden. Dios är skaparen och den store kaptenen. Dios lag skall gälla över alla människor på jorden. Den som förnekar Dios skall du dräpa.
- Du skall lyda din överhet och den skall även giva dig bröd, kärlek och tuktan i gengäld.
- Du skall inte taga mer än en att äkta. Ej heller skall du bedriva otukt och smutsa äktenskapets helgd.
- Du skall icke med berått mod dräpa en annan människa som står under Dios och överhets beskydd.
- Du skall frukta det som dväljs i djupet. Både i havets vatten, i jordens hålor och ditt eget inre.
- Du skall inte stjäla från din överhet, ej heller från någon under dennes beskydd.
- Du skall hålla dig nykter och alert på din vakt och utföra överhets befallningar med flit och iver. Ty detta ger tillfreställelse och ro i själen.
- Om du blir bjuden in i din nästas hus skall du aldrig bryta dennes frid, utom om denne förnekar Dios.
- Du skall undsätta din nästa om denne är nödställd, då denne må undsätta dig, då du hamnar i nöd.
Ceremonier och praktik:
Orandi:
Orandi är ett möte för gemensam bön som hålls flera gånger i veckan.
Prima Orandi är ett längre möte som också innehåller lovsånger och predikningar och den hålls på veckans första dag. Oftast är det en präst som håller i Prima Orandi, men till sjöss kan kaptener ta rollen som officiant. Andra ledare kan också ta rollen om ingen präst finns att tillgå. Både i Imperiet, Hafenland och i Sjölejonens rike förutsätts att du som troende närvarar vid Prima Orandi och predikan varvas med nyhetsförmedling och rena propagandaföreläsningar.
Ett vanligt dagligt Orandi är ett kortare möte där de som ingår i samma hushåll eller besättning samlas för att be till och hylla Dios, även kortare predikan kan förekomma. Orandi hålls oftast både på morgonen innan man börjar dagen, men det kan också ske på kvällen. Husbonden, kaptenen eller en präst leder gruppen i att läsa trosbekännelsen och sedan läses en bön ihop.
Synd:
När man bryter mot Dios befallningar gör man sig skyldig till synd. Enligt berättelsen om Den sista seglatsen kommer de synder som inte blivit förlåtna att väga runt dina anklar som blyvikter när du försöker simma den sista biten till Dios paradis och om de väger för mycket drar de ner dig i djupet till Tennebris. Man kan dock söka förlåtelse för sina synder genom botgöring.
Bikt:
Bikt är en viktig del av det religiösa livet i hela den kända världen. Det är framför allt präster som tar upp bikt och bedömer vad syndaren behöver göra för att botgöra synden, men i brist på en präst vill Dios Tempel att du vänder dig till din överordnade för bikt.
Botgöring brukar bestå av att läsa böner ett utmätt antal gånger, men det finns också de som är mer kreativa när de dömer någon att göra bot. Det är viktigt att den som söker förlåtelse för en synd visar verklig ånger.
Den som söker bikta sig inleder bikten med orden – ”Amicus, jag söker dig med synd i hjärtat”. Den som tar bikten svarar: – ”Dios skall höra dig”.
Det som sägs i bikten är mellan den ångerfulle och Dios. Som präst får du inte sprida vidare detta till någon annan.
I vardagen:
Alla i den kända världen tänker på Dios varje dag och har en massa små dagliga ceremonier knutna till religionen. Här är några exempel:
- Be för måltiden, gärna med att någon påkallar uppmärksamheten för att be gemensam bordsbön.
- Att ha Dios på sin sida är något som alla strävar efter, därför rättfärdigar många sina handlingar med att det är godkänt av Dios.
- Om man stöter på något ont – eller om man står inför något som man inte kan styra själv – då kan det vara bra att värja sig genom att göra Ankartecknet.
- Orandi (korta bönestunder i grupp) är en självklar del av starten på dagen.
- Den som dör med en massa synder som den inte har gjort bot för kommer inte in i Dios paradis utan sjunker ner i djupet till Tennebris. Därför är det viktigt att bikta sig när tillfälle ges.
- De flesta bär ett litet ankare som helig symbol i en rem om halsen eller liknande. Det ger skydd och tröst.
- Samtal om hur Dios kan straffa den syndiga och belöna dem som gör rätt.
- Att gå till templet minst en gång i veckan, om möjligt.
Vuxentagning:
När en ung människa ska träda in i vuxenvärlden sker detta genom en ceremoni i templet. Ungdomen förs fram till altaret och ställer sig på knä framför ett kar med vatten. Prästen läser en välsignelse och sedan doppar ungdomen ansiktet i vattenkaret. När ungdomen kommer upp igen skall dennes förälder eller fadder torka ansiktet rent med en handduk.
Efter detta anses ungdomen vara vuxen. I anslutning till vuxentagning brukar det hållas kalas eller annan form av firande.
Bröllop:
Tvåsamhet är normen i hela den kända världen och där lagar upprätthålls är det olagligt att ha sex utanför äktenskapet (även om fjärilshus förekommer i mindre nogräknade städer, en dubbelmoral som många blundar för). Det spelar dock ingen som helst roll vilket kön de som gifter sig har.
När ett par ska gifta sig ska de först prata med en präst som undersöker att de inte är nära släkt eller att de redan är gifta på annat håll. Paret ska också meddela vilken av de två släkterna de ska tillhöra.
Själva vigseln ska helst hållas i ett tempel, men den kan också hållas ombord på ett fartyg eller annan plats som finnes lämlig om inte tempel finns att tillgå. Den ska helst förrättas av en präst, men om ingen finns att tillgå kan det duga med en sjökapten eller annan myndighetsperson. Prästen läser en välsignelse och paret ska lova varandra att vara varandra trogna.
Döden:
När någon dör skall denne läggas i vigd jord och en präst skall läsa över dem. Om inte detta görs kan Tennebris skicka tillbaka den döde som gast eller spöke att hemsöka de levande. Till sjöss sätts den avlidne på en flotte, insydd i sin koj, för att Tennebris inte skall dra ner denne i djupet. Både sjökaptener och andra auktoritetspersoner kan förrätta begravningar.
De tre grenarna:
Dios Tempel är den enda accepterade religionen i den kända världen. Den är uppdelad i tre grenar som alla hävdar varsin religiös ledare. De tre grenarna kommer inte överens med varandra och anklagar varandra för att vara kättare, men det krigas inte över religion längre.
Imperiet:
I Imperiet är det självklart Imperatorn som är både templets ledare och kejsare. Imperatorn utses av kardinalerna. I Imperiet erkänns inte helgonen som mirakelutövare (de lyfts dock fram som goda förebilder i Dios anda) och den enda som anses ha makt att uttolka Dios vilja är Imperatorn.
Hafenland:
Hafenland har en “kardinalförsamling”, men de utser ingen Imperator. Däremot för Hafenlands kardinalförsamling noga bok över Dios Tempels alla olika helgon och lyfter fram dessa som trons förkämpar och förebilder. De tror att helgonen inte stigit in i det gyllene landet ännu, utan finns med Dios på hans skepp tills den yttersta dagen. Därför kan man vända sin bön till dem för vägledning och för att nå Dios. Hafenlands tempel är ständigt på jakt efter nya potentiella helgon att undersöka, dokumentera och kanske kanonisera. Det är dock aldrig någon som blir erkänd som helgon förrän efter sin död. De flesta städer i Hafenland har sitt eget helgon som oftast har en anknytning till staden.
Sjölejonens rike:
I Sjölejonens rike erkänns inte längre Imperiets Imperator som templens överhuvud. Det finns kardinaler och de tre arkonterna har blivit erkända som Dios Tempels försvarare av dem, men de har inte erkänts den gudaliknande status som Imperatorn har. Enligt Sjölejonens kardinaler har Imperatorn blivit korrumperad av Tennebris. Istället finns likt Hafenland en kardinalförsamling som leds av ärkekardinalen.
Hierarki:
Dios Tempel är olika strukturerad beroende på vilken av grenarna du tittar på.
Imperiet:
Imperatorn – Utses av kardinalerna och leder landet och templen. Tilltal: Imperator.
Kardinal – De högsta prästerna precis under Imperatorn. Tilltal: kardinal.
Ärkepräst – ledare för större landområden, till exempel ett län inom Imperiet.
Tempelförste – Ansvarar för olika tempelområden och ser till att templen håller sig till Dios lära.
Präst – Ansvarar för ett tempel och dess tillbedjare. Tilltal: Amicus.
Hafvenland:
Kardinalförsamlingen – En samling kardinaler som tillsammans utgör Hafvenlands religiösa ledning. De träffas ganska sällan och har mest en rådgivande roll till Hafvenlands styrande.
Ärkepräst – ledare för större landområden, tex ett Län inom Imperiet.
Tempelförste – Ansvarar för olika tempel-områden och ser till att templen håller sig till Dios lära.
Präst – Ansvarar för ett Tempel och dess tillbedjare. Tilltal Amicus
Sjölejonen:
Ärkekardinalen – En kardinal som väljs att vara ledande för de andra kardinalerna, men denne har inte makt att utse landets ledare.
Ärkepräst – ledare för större landområden, tex ett Län inom Imperiet.
Tempelförste – Ansvarar för olika tempel-områden och ser till att templen håller sig till Dios lära.
Präst – Ansvarar för ett Tempel och dess tillbedjare. Tilltal Amicus
Fördjupning
Här följer några texter som inte är livsnödvändiga för att förstå religionen, men som kan ge en ökad inblick i den.
Helgon:
Några av de vanligast omnämnda helgonen i Hafenland:
- S:t Gregor – Ett hafenländskt helgon från Glimmra. Han blev dödad av hedningar för många hundra år sedan. Enligt legenden hade Dios lett missionären Gregor till ett stort bestånd flodmusslor med pärlor. Gregor tillverkade ett stort pärlbesuttet träankare. Han byggde ett tempel och lyckades omvända flera av hedningarna i trakten. Bosättningen som uppstod runt templet växte sedan till dagens Glimmra. När en hövding från en annan bygd fick höra om Gregors tempel och pärlankaret ledde han en räd för att stjäla det. Gregor gick ensam ut för att möta hotet. Legenden säger att han nedkallade en väldig blixt som dödade krigarhövdingen och dennes kämpar. Gregor dog också på kuppen.
S:t Gregors pärlankare fanns bevarat i Glimmras katedral, men det försvann i samband med Den stora tvagningen. - S:ta Augustinia – Även hon är ett hafenländskt helgon. Hon föddes i Vindfånget runt år 300 före tideräkningens början. Legenden om henne är att hon hade visioner om ett land bortom havet och fick stöd av kungamakten och templen för att rusta en expedition. Hennes expedition försvann och har aldrig återfunnits.
- S:t Ellis – Hen var en bryggmästare som levde för över tvåhundra år sedan. Det sades att den som drack hens brygder inte kände rus av alkohol eller droger, utan närvaron av Dios själv. Det sades att ingen brygd någonsin smakat så gott och givit sådan frid som hens. S:t Ellis symbol är en bägare fylld med gyllene dryck.
- S:t Robert – Berättelsen förtäljer hur han ensam gav sig av på landsbygden för att dräpa det bevingade monster som terroriserat landsbygden. Med Dios kraft i sitt gevär träffade skottet monstrets hjärta och där monstret föll grundades Lilla Styckebruket.
- S:ta Frances – Hon var en kapten som sades ha sett alla världens delar. Hennes ledarskap och framgång är ett föredöme för alla kaptener och ett idéal att sträva efter. Det sades att trots att hon inte var en präst guidade Dios henne, ett tecken på hennes kontakt med Dios. Hon slog sig senare i livet ner i Varvsholmen där hon började bygga skepp. Hon talade om att skeppen själva var heliga.
- S:te Róisín – Róisín var under sin livstid känd som en skicklig navigatör med en närmast övernaturligt förmåga för att förutse väderskiftningar från Vindfånget. Många år in i sin pension varnade Sankte Roisín invånarna i Vindfånget för att en massiv storm skulle komma. De som lyssnade på Róisíns varningar och sökte skydd längre in mot land överlevde det oväder som totalförstörde Vindfånget och tvingade att man byggde upp staden på nytt från grunden.
- S:ta Elspeth- Historien säger att St:a Elspeth var den första fyrvaktaren. Hon fick visioner från Dios som kallade henne till att tända eldar på den tidvattenö där Stora Styckebruket nu ligger för att hjälpa skepp hitta rätt i stormen. Med tiden byggdes stadigare torn, och en stad växte upp runt fyren.