Statsskick: Handelsförbund
Nuvarande ordförande: George Peckell
Stadsstater: Varvsholmen, Vindfånget, Stora Styckebruket, Lilla Styckebruket, Glimmra, Vurtemburg
Namn och klädesinspiration: Storbritannien och Irland
Lag och rätt
Hafenland är ett handelsförbund bestående av de sex stadsstaterna Varvsholmen, Vindfånget, Stora Styckebruket, Lilla Styckebruket, Glimmra, och Vurtemburg. Stadsstaterna är till viss grad självbestämmande, främst gällande brott och straff, men håller ihop mot yttre hot och är allierade i handel. Därmed bestäms utrikespolitik, handel och skråverksamhet centralt. Det debatteras dock flitigt vad som faktiskt räknas eller inte räknas som skråverksamhet.
Skjortornas råd är Hafenlands högsta styrande organ. Det är de som beslutar om allt som städerna inte har självbestämmanderätt i. Skrån är vägen till den politiska makten i Hafenland. Det är från mästarna i skråna som representanterna väljs till Skjortornas råd.
Skråsystemet
Skråsystemet är ett system för att organisera hantverkare och yrkesutövare och ger dem särskilda privilegier. För att kunna utöva handel och yrke måste denne vara medlem av det skrået. Den som vill bli upptagen i ett skrå måste först vara lärling och sedan gesäll hos en mästare. Som änka eller änkling kan du dock ofta överta din bortgångne partners verksamhet om även du varit verksam i den utan att du själv behöver ha fått ett mästarbrev.
I Hafenland särskiljs hantverksskrån, handelsskrån, och yrkesskrån. Hantverksskrån representerar de som skapar saker av råvaror, och man har valt att centralisera vissa skrån till en specifik städer. Detta gjordes för att inga städer på egen hand skall kunna producera allt och störa den etablerade ordningen.
Kort historia
Handelsförbundet Hafenland bildades 70 år innan Fredens tid när handelshusen i riket Westria gick samman för att störta kungamakten.
Riket Westria är ingenting som talas om i dagens Hafenland. Det styrdes av ätten Thal som i slutet var lika kända för sina många kusingiften som sin stora rädsla för statskupper. Den sista kung Thal, var en svagsint och paranoid regent som ständigt avrättade rikets adel.
Allt eftersom adelns makt försvagades av interna strider, växte sig handelshusen starkare i kuststäderna. Städernas skrån möttes i lönndom och beslutade sig för att göra sig av med kung och adel en gång för alla.
Den stora tvagningen
De händelser som utspelade sig efter att de Westriska skråna gick samman för att störta kung Thal och adeln kallas för “Den stora tvagningen”. Det var inte bara kungafamiljen som dräptes; varenda adelsfamilj, från kungens rådgivare till fattig-adeln på landsbygden, gammal som ung, möte samma öde. 19 000 människor avrättades under den stora tvagningen och grävdes ner i massgravar.
De rena skjortornas råd
Efter att kung och adel avrättats behövde riket ett nytt styre. Handelshusen och skråna samlades, numera känt som “Skjortornas råd”, och riket Hafenland grundas. Stadsstaterna skulle vara till viss del självbestämmande, men hålla ihop mot yttre hot och vara allierade i handel. Bönderna på landsbygden skulle hädanefter svara till en stadsstat, till vilken de var skyldiga att leverera livsmedel i utbyte mot beskydd. Med tiden förföll de inre städerna och idag bor endast kriminella och utstötta i dessa ruiner.
Riket var fortfarande självförsörjande, men ägnade sig ändå åt handel med Imperiet, främst lyxvaror och kryddor. Hafenlands självständighet tryggas av de kustlinjens tjocka murar och Hafenlands flotta. Allt detta till trots förekommer det ändå fortfarande konflikter med Imperiet. Efter att avtal sluts med Imperiet och Fredens tid inleds sker dessa konflikter främst via kapare i haven västerut.
Kolonisering av ö-världen och upptäckten av den nya världen
Efter att fredens tid började utforskades ö-världen västerut allt mer på jakt efter rikedom och naturtillgångar. Hafenland grundade många kolonier på öarna som upptäcks, både mindre hamnar och större samhällen, men dessa blev i sinom tid autonoma.
År 53 upptäcktes bortom ö-världen en stor landmassa i väster. Denna landmassa kallades för Den nya världen och kommer en dag att bli Sjölejonens rike. Hafenländska skepp landstiger i norra delarna och grundar där en stor koloni med flertalet byar, städer och hamnar runt kusten.
Även om det formellt rådde fred mellan de båda rikena användes kapare fortfarande flitigt för att stjäla dyrbara laster eller förstöra för motparten. Det var dock inte ovanligt att kaparna valde att bli pirater och gav sig på sin före detta arbetsgivare i hopp om större rikedom. De ökade konflikterna mellan Hafenland och Imperiet efter att Den nya världen upptäckts gav även större möjligheter för piraterna att florera.
Tidslinje
70 år innan Fredens tid – Hafenlands skrån genomför den stora tvagningen och avrättar den sista kungen av Westria och bildar handelsförbundet Hafenland.
48 år innan Fredens tid – Varvsholmen besegrar Verdugas “oöverliga” armanda.
49 år innan Fredens tid – En imperisk delegation anländer till Hafenland och är något förbryllad kring hur de ska hantera att den nuvarande ordförande för Skjortornas råd är en simpel pistolsmed.
20 år innan Fredens tid – Upptäcktsresande äventyrare Ieuan Powell åker till Minjang och stjäl med sig silkesmaskar för att kunna producera siden i Glimmra.
År 0 – Hafenland och Imperiet skriver ett fredsavtal. Imperator Luthor V förkunnar att nu råder en ny tid: Fredens tid.
År 10 – Allt eftersom upptäcks öarna och i samband med det hittas rikedomar och resurser. Varken Imperiet eller Hafenland har råd att kriga mot varandra. Istället anställer båda makterna kapare som får i uppgift att kapa motståndarnas skepp och behålla det de kan komma över. Den stora gyllene piratåldern har börjat.
År 53 – Den nya världen upptäcks och formellt råder det fortfarande fred mellan Imperiet och Hafenland. Till havs blir kampen om den nya världens resurser desto mer brutal. Både Hafenland och Imperiet anlitar fler kapare för att stjäla resurser av varandra.
År 65 – Gelbgjutarskrået lägger stora resurser på att utforska ö-världen i hopp om att hitta gruvfyndigheter. De upptäcker Maröarna och dess berg, och lägger ner mycket pengar för att bygga om den lilla fiskebyn till en hamn.
År 77 – Glimmras handelsskrå, lett av Magdalena Guldsax, tröttnar på att Gelbgjutarskrået har slösat pengar på gruvfyndigheter i ö-världen och pressar dem att sälja de gruvöar som inte går med vinst, däribland Maröarna.
År 80 – Världsordningen med Den nya världen har stabiliserats och handelsavtal mellan Imperiet och Hafenland upprättas. En ny tidsålder börjar där piraterna inte har en självklar plats. Då piraternas makt över ö-världen ännu är stark bestämmer sig både Imperiet och Hafenland för att sätta in skepp för att bekämpa dessa.
År 112 – Varvsholmen Arnold Morgan från Skeppsbyggarskrået väljs av skrådagarna som ordförande för Skjortornas råd.
År 118 – Vindfångets Gráinne Crommelin från Linvävarskrået väljs av skrådagarna som ordförande för Skjortornas råd.
År 123 – Den hafenlänska kolonin i nya världen gör uppror och utropar självständighet som en del av det nybildade “Sjölejonens rike”, vilket kastar om handeln för Hafenland och Imperiet.
År 124 – Stora Styckebrukets George Peckell från Kanongjutarskrået väljs av skrådagarna som ordförande för Skjortornas råd. Handeln i världen är i tumult. Ingen vet hur de två stora rikena skall agera mot varandra eller mot Sjölejonens rike. Kommer detta resultera i en ny guldålder för pirater?
Allmän kultur
Hafenländsk kultur är präglad av landets identitet som ett handelsförbund och de har därför en förkärlek för att överenskommelser ska vara skriftliga.
Efter den stora tvagningen har adeln ersatts av skråväsendet, där de som innehar höga positioner i praktiken lever som den forna adeln. Deras stora rikedomar och många anställda gör att de själva sällan behöver arbeta för sitt uppehälle, utan kan leva på företagens vinster. Föreställningen att vem som helst kan arbeta sig upp till dessa positioner gör att få ifrågasätter ordningen, eftersom många bär på tanken att samma möjlighet står öppen för dem (även om så sällan är fallet i verkligheten).
Även om Hafenland ofta framstår som splittrat, där lojaliteten främst ligger hos den egna stadsstaten snarare än hos riket som helhet, finns en stark stolthet över rikets flotta. Det är denna flotta som, tillsammans med de otaliga handelsskeppen, upprätthåller Hafenlands självständighet gentemot Imperiet och tryggar rikets förmåga att försörja sig själv.
Större städer
Varvsholmen
Bakgrund:
Varvsholmen är en hamnstad som ligger på en ö sydväst om Hafenlands huvudö. Uppbyggd på många små holmar har den alltid varit centrum för Hafenlands skeppsbyggnadskonst. I Varvsholmen styr skeppsbyggarskrået med Josephine Sheldon i spetsen och här byggs Flottan med de snabbaste fregatterna och de tyngsta linjeskeppen, i alla fall enligt dem själva. Fortfarande talas det om när flottan för många hundra år sedan krossade Verdugas så kallade “oövervinnerliga armada”.
I stadens utkanter tillverkas tjära, rep och tunnor samt annat nödvändigt för skeppsbyggarna.
Det finns många skeppsvarv i staden. De tre mest kända är Stora stadsvaret, Terra Nova och Varvsholmens äldsta varv: Varvsholmens skeppsvarv.
Kultur:
I Varvsholmen är det skeppsbyggare och handelsfolk som utgör stadens elit. Varvsholmen är en stad som är mycket präglad av skeppens konstanta närvaro, men även handel med Imperiet. Man ser med stor skeptism på folk som kommer från Verdugie, de möts ofta med misstänksamhet om att de bara är här för att ta reda på yrkeshemligheter.
Eftersom sjöfarandet är så viktigt för stadens ekonomi tenderar invånare i Varvsholmen att värdera skepp och skeppsrelaterade hantverk högt. Varvsholmen är en stad med mycket skeppsfolk och det gör det ovanligt att stöta på ett hafenländskt skepp utan folk från Varvsholmen i besättningen.
Stadshelgon: S:ta Frances
Vindfånget
Bakgrund:
På huvudön ligger staden Vindfånget. Västerut stupar klippor hundra meter ner i havet, medan mildare sluttningar i söder leder ner till stranden där en mindre hamn anlagts, från vilken staden bedriver stora delar av sin handel. Här finns Segelmakarskrået och det bästa av Hafenlands skräddarskrån. Segel från Vindfånget anses vara de bästa och mest slitstarka i Hafenland eftersom de har testats i de starka vindarna som viner runt staden.
Staden har ett något märkligt utseende, då den nästan ger intrycket av att någon har delat upp staden i bitar och sedan flyttat isär bitarna. I de passager som bildats mellan delarnas stadsmurar finns master uppriggade för att kunna testa seglens hållbarhet.
Kultur:
Vindfångets invånare har i övriga Hafenland ett rykte om sig att vara våghalsar. Deras skräddare är också kända över hela Hafenland för sina kreationer och sätter modet i övriga Hafenland, om än något mer dämpat. “Ju mer färg desto bättre” är ett vanligt utryck bland Vindfångets modeelit.
Stadshelgon: S:t Róisín
Stora Styckebruket
Bakgrund:
I den norra delen av Hafenland återfinns Stora Styckebruket. Staden ligger på en tidvattens ö väster om huvudön och vid lågvatten är det därmed möjligt att till fots ta sig till och från staden. Här tillverkas kanoner och kulor i alla möjliga storlekar och slag.
Kultur:
Frågar du resten av Hafenland är Stora och Lilla Styckebruket samma stad, bara olika delar. Trots att städerna vuxit sig så stora att de i princip är samma stad, är de hårfina skillnaderna fortfarande viktiga för invånarna och påståendet väcker ilska hos invånarna.
Krutets konstanta närvaro i Styckebruket har gjort att eldsäkerheten är hög. Respekten för eld och krut präglas från tidig ålder. På grund av brandrisken råder det även totalt förbud mot rökning och vårdslös hantering av eld straffas hårt. Invånarna är inte rädda för elden, men de brukar haja till när folk tänder ljus och uppskattar överlag inte öppna, levande lågor.
Stadshelgon: S:ta Elspeth
Lilla Styckebruket
Bakgrund: På fastlandssidan hittar man Stora Styckebrukets syskonstad, som namnet till trots faktiskt är den större av städerna. Staden grundades av S:t Robert och anledningen till att staden heter just Lilla Styckebruket är att här tillverkas gevär och pistoler. Här tillverkas även de bästa svärd och knivar som Hafenland har att erbjuda.
Kultur:
Frågar du resten av Hafenland så är Stora och Lilla Styckebruket samma stad, bara olika delar. Trots att städerna vuxit sig så stora att de i princip är samma stad, är de hårfina skillnaderna fortfarande viktiga för invånarna och påståendet väcker ilska hos invånarna
Krutets konstanta närvaro i Styckebruket har gjort att eldsäkerheten är hög. Respekten för eld och krut präglas från tidig ålder. På grund av brandrisken råder det även totalt förbud mot rökning och vårdslös hantering av eld straffas hårt. Invånarna är inte rädda för elden, men de brukar haja till när folk tänder ljus och uppskattar överlag inte öppna, levande lågor.
Stadshelgon: S:t Robert
Glimmra
Bakgrund:
Nära floden Pärlbandets källa återfinns staden Glimmra. Det är den mest skyddade och välbestyckade staden i Hafenland och den enda stadsstaten som inte ligger längs med kusten. Glimmras stadsmurar är de högsta i Hafenland och vaktas av en tungt beväpnad stadsvakt.
Glimmra är en stad som fortfarande bär tydliga spår av sitt förflutna som Westrias huvudstad. Staden är indelad i flertalet sektioner med hjälp av murar och portar. Dessa används idag för att säkerställa att inga värdefullt flyttas utan tillstånd genom staden.
Utöver att vara den mest välbeskyddade staden är Glimmra även den rikaste staden i Hafenland, tack vare att de skrån som sysslar med ädla metaller och stenar kallar Glimmra sitt hem. Glimmra har även monopol på produktionen av hafenlänskt silke, tack vare en räd gjord mot Minjang innan fredens tid.
Kultur:
Glimmras tidigare status som huvudstad lever fortfarande kvar hos invånarna. I Glimmra är allting lite finare, lite bättre, åtminstone om du frågar befolkningen. Trots rikedomen råder stora klasskillnader och de fattiga släpps sällan in i de rika områdena. De flesta fattiga bor närmare den illa förorenade floden Pärlbandet, medan stadens elit bor i dess centrum. En person från Glimmra klär sig gärna i ädla metaller, så som många ringar, halsband i metaller, med mera. Ädelstenar och guld värdeas högt.
Stadshelgon: S:t Gregor
Vurtemburg
Bakgrund:
Inbäddad i en dal i de sydligaste delarna av Hafenlands huvudö ligger staden Vurtemburg.
I Vurtemburg är det Bryggmästarskråt med Olivia Conway som styr staden tillsammans med skråna för mältare, vinskänkar och spritbrännare. Vurtemburg har monopol på Hafenlands alkoholproduktion och här kan all form av berusningsmedel köpas, från öl, vin och starksprit, till opium och diverse hallucinogena konkokter.
På slänterna runt Vurtemburg odlas humle, vindruvor och andra frukter för alkoholproduktion. De fina kvarteren döljer dock slumområden som är fler än i andra hafenländska städer. Detta beror inte på brist på resurser, utan på skråstrukturen, där gemene bryggare saknar eget skrå och representeras av bryggmästarna, vilket lämnar majoriteten med ännu mindre inflytande än i andra städer.
Trots att regelverket kräver att arbetare ska hålla sig helt nyktra ser många förmän genom fingrarna så länge arbetarna kan göra sitt jobb korrekt. Missbruk är vanligt i Vurtemburg och i hamnen finns kvarter fyllda med krogar, värdshus, opiumhålor och fjärilshus.
Kultur:
På grund av de hårda levnadsförhållanden som arbetarklassen tvingas utstå finns en stark samhörighet dem emellan, då möjligheterna att förbättra sin situation är begränsade. Detta har skapat en kultur där arbetarna ofta föraktar dem som styr. Små uppror kan uppstå, men slås ner av eliten, vilket har stärkt misstron till de styrande ytterligare.
Stadshelgon: S:t Ellis